Ett smakprov ur ljudboken Ondskans vatten (Brunnen) där kommissarie Hjalmar Lund tar balkongvägen i Kramfors.
Ett
ihärdigt ringande hördes från ytterdörren.
”Tyst
Jalle”, viskade hon och hoppade naken ur sängen.
Isabelle tittade
förskräckt mot dörren, samlade ihop hans kläder och kastade dem till honom. Hjalmar
Lund började klä på
sig, hittade inte kalsongerna och kom på att han inte hade haft några. Han tog på sig kavajen och knäppte skjortan. Kommunalrådet föste honom mot
balkongdörren.
”Ut på
balkongen. Det är bara en och en halv meter ner”, viskade hon.
Hjalmar Lund
fick upp balkongdörren. Ringningarna var kontinuerliga och knackningarna allt
aggressivare. Det sista han hörde innan han lämnade lägenheten var en mansröst
som skrek genom brevlådan.
”Isabelle, öppna
för helvete!”
Poliskommissarien fläkte
sig över balkongräcket. Byxorna fastnade när han hasade ner mot marken. Det hjälpte inte att han ställde sig på tå eller hoppade, han
nådde inte byxorna. Han stod nedanför balkongen i kavaj och skjorta, men utan byxor. Hjalmar Lund
funderade på vart han skulle ta vägen. Han såg sig omkring. Huset låg i
Kramfors centrum och i alla tänkbara flyktvägar fanns människor. Bakom honom
stannade två äldre damer upp. De stirrade på hans nakna, vita skinkor. Han
vände sig långsamt om, böjde sig lätt framåt med båda händerna i skrevet. Han
försökte le mot kvinnorna.
”Förlåt,
men det är en nödsituation.”
Det var inte läge att berätta att han var
polis.
”Blottare …
Blottare”, ropade en av damerna.
De
fortsatte att stirra på hans händer. Han släppte greppet och rusade iväg.
Hjalmar Lund kryssade mellan parkerade bilar och lyckades avlägsna sig från
centrum utan att stöta på fler människor. Han kom till ett rött tegelhus omgärdad av en
grusad parkeringsplats.
Entrédörren var placerad några meter innanför husväggen, vilket innebar att det fanns ett utrymme med insynsskydd. Han ställde sig utanför entrédörren och hämtade andan. En mamma i blå kappa och hatt i sällskap med två finklädda barn i förskoleåldern kom ut genom dörren. Mamman ställde sig omedelbart framför barnen och höll ut kappan för att skydda dem från insyn.
Entrédörren var placerad några meter innanför husväggen, vilket innebar att det fanns ett utrymme med insynsskydd. Han ställde sig utanför entrédörren och hämtade andan. En mamma i blå kappa och hatt i sällskap med två finklädda barn i förskoleåldern kom ut genom dörren. Mamman ställde sig omedelbart framför barnen och höll ut kappan för att skydda dem från insyn.
”Titta inte
barn. Det är en ful gubbe här. Jag ska ringa polisen.”
